Många som passar i det!
Comment
Sen några veckor tillbaka har jag varit sjukskriven för jag smällde i väggen/blev utbränd etc.
Det senaste 1,5-året har varit lite extra tungt/pressande arbetsmässigt, vilket jag inte kan gå in i detalj kring här, men all press jag varit under knäckte mig till slut och plötsligt började min hjärna stänga ner sig och när jag försökte jobba på ändå så började jag få hjärtklappningar, stickande känslor i händer och armar, fruktansvärd huvudvärk etc. Jag blev sjukt rädd för att min hjärna skulle gå sönder helt och hållet. Sen två veckor tillbaka går jag på sertralin som är ångestdämpande, så jag hoppas att medicinen tillsammans med att jag blir bättre på att ta pauser och drar ner på mina ambitioner kommer hjälpa, men samtidigt är det så trist att vara sjukt bra på sitt jobb och så tvingas backa och bli en medelmåtta ett tag bara för att hålla sig frisk.
Jag menar, hur många jobbannonser har man inte läst där det står att företag söker passionerade eldsjälar till att bli typ marknadskoordinator och sen jobbar den personen mer eller mindre ihjäl sig, blir sjukskriven, säger upp sig och blir ekobonde istället. Nu är det säkert pressande att vara ekobonde också. Frågan är om det finns nåt arbete som inte är stressigt och som samtidigt inte är tråkigt?
En jag följer på sociala medier jobbar inom kommun nu efter flera år i privat sektor och hen skriver att de är sjukt ineffektiva och sega på hens nya arbetsplats.
Kanske det är något vi i samhället borde eftersträva mer då många jobb har som biprodukt att vår planet förstörs. Alltså, varför ska man göra det lilla extra om man exempelvis jobbar för Apple när man vet att den nya Iphonen man utvecklar bara ska hålla i cirka två år innan den ska slängas och så ska folk köpa en nyare modell? Det är en slags evighetsloop ner i fördärvet av menlöshet samtidigt som resurser måste brytas ur marken för att tillverka de där telefonerna, eller vad det nu är man tillverkar. Tänk att dessutom jobba med att lura på folk känslan av ett behov av att köpa skiten.
Men att folk älskar sina jobb är inget nytt och man kan ju inte ro för kärleken man känner, varken till människor eller sysslor.
För mig som jobbar med serier, vilket är något jag älskat sen jag var ett litet barn har det varit svårt att dra gränsen mellan min person och mitt arbete. Även om jag inte jobbar med jobbgrejer på fritiden så är jag del av communityt kring serier och folk kontaktar mig om serie-saker även utanför arbetet och går jag in i en butik ser jag ju grejer jag jobbat med.
Jag vet inte vad jag skulle jobba med annars, och när jag pratar med folk som jobbar på andra ställen verkar de många gånger ha det riktigt skit i förhållande till hur jag har det. Jag har under 8,5 år på samma arbetsplats aldrig haft en dag då jag känt att jag inte velat gå till jobbet, vilket jag däremot känt när jag jobbat med annat eller pluggat, så för mig är det svårt att ta in det orättvisa att jag inte pallat med pressen som tillkommit. Säger inte att det är nåns specifika fel att det blivit som det blivit, utan det är summan av en massa saker så klart.
Jag har fått in en del läsarfrågor från er läsare. Kul! Här kommer några jag valt ut att svara på. Många var liknande frågor, så jag har sållat bort dem. Hoppas det känns okej!
- Tillhör du dårarna som jämt och ständigt pratar om väder och vind?
Svar: Nej, men det är la bra att vi har väder och vind. - Vad hör man när man öppnar ditt köksfönster?
Svar: Min granne som joddlar. Han är från Alperna och lider av svår hemlängtan. - Är du snyggare på kort än i verkligheten?
Svar: Jag är kortare i verkligheten. - Vad har du mest av: fiskeprylar, kryddor eller verktyg?
Svar: Verktyg. Jag är en salt och peppar-kryddare i övrigt. Fiskarna kan stanna kvar i vattnet. - Vad kan det vara svårt att tro om dig?
Svar: Att jag inte gillar tecknad film. - Vilken kändis brukar du bli förväxlad med?
Svar: Alex i elfte säsongen av Expedition Robinson. - Ser det ut som en svinstia hemma hos dig?
Svar: Nej, men kul fakta är att det på vårt lantställe en gång i tiden fanns en svinstia och att betonggrunden står kvar och vi brukar stå där och grilla när det inte är eldningsförbud (så cirka en gång per sommar). - Vilket uteställe går du oftast till?
Svar: Mässingshornet i Kirseberg. - När känner du dig mer levande än död?
Svar: Efter en kväll på Mässingshornet. - Vilken maträtt gör dig ovanligt glupsk?
Svar: Jag har IBS så jag kan bara äta lite åt gången, men jag gillar vietnamesiska baugetter väldigt mycket. Och fisksås. Fisksås ska vara i min mun och inte i vattnet. - Vilken matvaruhylla klarar du sällan av att bara gå förbi?
Svar: Eftersom vi oftast handlar på ICA Maxi så är deras LEGO-hylla svår att missa. Annars är det la brödhyllan, för jag gillar mackor. - Har du spått dig?
Svar: Nej, jag tror inte på astronomi. - Vad gör du alltför ofta: skickar sms, dricker kaffe eller beundrar din egen spegelbild?
Svar: Bra fråga! Jag dricker kanske 4 koppar kaffe på en dag, men jag ser ju mig i spegeln varje gång jag går på muggen och jag har ju IBS, så … - Har du haft någon period i ditt liv där du påmint om sju svåra år?
Svar: Kanske just nu för jag är utbränd, men annars var väl den lägsta punkten i mitt liv i början av 20-årsåldern då jag var i en djup depression och gick på en massa psykofarmaka som gjorde mig slö. - Hur har ditt partnerideal förändrats över åren?
Svar: Jag gillar numera partners som inte försöker projicera sina partnerideal på relationerna, för det är dömt till att leda till besvikelse. Bättre att rulla med vågorna på kärlekens hav och se vart de för relationen.
Jag sitter på det lokala libanesiska haket. Äter välsmakande meze till bra pris.
Vi kallade henne Beirut. Resten har jag valt att inte minnas.
Tjötar lite med en polare om en grej jag läst i en tjock tung bok. Bibeln. Guds ord.
Heligt.
Jag ser en FILF, father I’d like to fuck, gå förbi utanför med barnvagn. Barn får ingen motion längre. De rullas fram i livet. Sovandes i barnvagnar. PANG!
VAKNA!
Här är händerna!
Tala med dem!
Jag ser tecknen. Teckenspråk.
Situationen känns bekant. Var har jag sett det här innan?
Utbildningsradion.
När jag växte upp var det fortfarande lagligt att slå sina barn med mobiltelefoner. Ni vet, de där stora svarta tunga. Tegelstenarna. Ont gjorde det. Men folk blev det av oss.
Betalar skatt. Drar av på Rut. Nytt kök. Ny köksö. Arbetstillfällen.
20-30 % av svenskarnas fysiska aktivitet är onani. Det har minskat med 20 minuter om dagen de senaste åren. Ensamheten när man till och med blir nobbad av Lena Handén. Den.
Sökoptimerar. Optimus Prime. Dyr leksak. Visst. Fin? Ja. Eller är det bara nostalgiskt skimmer? Går in i en leksaksbutik. Plast överallt. Till och med Brio nu. 399 spänn för en tågbro. Köper.
Tågen ska fram. Stor brand. Inga ersättningsbussar här.
Det är som att ha godis i fickan, men ni vet hur det är när de klibbat fast. Svårt att tvätta bort.
Ser FILF:en på ett kafé nu. Espresso house. Anrikt. Tillgänglig. Nu är det han som ligger i barnvagnen.
Udda. Kanske.
Men jag ser ett land i förfall. En mansroll infantil.
Då kan jag inte låta bli att undra varför Gud som är så klok hade skapat gift, skilsmässor, gatukök, sex, Slas, rök, Pingstkyrkan, deo, Stalin, hiphop, byxor och mygg. När man kan sitta på baken och titta på action.
IBS, låter fan som en terrorsekt som inte vill nåt annat än att göra livet surt för en.
Och ungefär så har det varit den senaste veckan. IBS kommer och går för många av oss som har det, och efter en rätt lång period där jag mått ganska bra har jag haft en hel del jobbiga besvär i ungefär sju dagar nu. Det gör mig rätt orkeslös och oinspirerad till att göra grejer.
Men deadlines är deadlines, så jag satt och ritade 8 nya Solpaneler på kvällen i måndags, och så färglade jag dem på onsdagskvällen. Blev klar runt 23:00 och då var jag rätt mör kan jag säga. Men de blev ganska roliga och jag levererade dem nästan en hel vecka innan deadline, för alla redaktörer gillar när man lämnar innan deadline (mitt bästa tips). Jag hade inte ritat några nya sen slutet av juli då jag jobbade in tre nummer av Pondus i en sittning för att kunna gå på semester.
Any house, this too shall pass som man säger på persiska. Det kommer bättre perioder.
Om du har IBS, kontakta då vårdcentralen. Det finns typ inget de kan göra åt saken, men min läkare säger att det sker mycket forskning inom området i EU, så vi får hålla tummarna för att folk slutar motarbeta vetenskapen för att de tror att de är duktiga som försöker sabba framsteg genom att trakassera och förfölja de som forskar på våra vetenskapliga institutioner.
Eller fiende och fiende. För några år sen, jag tippar på 2011, så läste jag en krönika på Aftonbladet.se skriven av Alex Schulman. Den var otroligt töntigt skriven, så jag bestämde mig för att göra en variant av hans krönika, men jag bytte ut vissa nyckelord mot ”Galago”. Av nån anledning fick jag för mig att det vore bra att kopiera in en massa kommentarer i kommentarsektionen, där jag också bytte ut nyckelord mot ”Galago”, så det skulle se ut som en massa människor var upprörda över ämnet. Det var helt random att jag valde kommentarerna till en artikel på ETC’s hemsida. Jag la in kanske 20 kommentarer och så tänkte jag inte mer på det. (Disclaimer: Jag har försökt googla fram det här gamla blogginlägget för att länka här, men jag hittar det inte. Kanske raderade jag det, eller så är jag kass på att googla)
På den tiden hade min blogg runt 1000 läsare per inlägg, så jag var aldrig någon stor bloggare, men jag råkade vare FB-vän med en av dem som jobbade på ETC på den tiden och hen råkade läsa inlägget, och då tog det naturligtvis hus i helvetet. Hen undrade vad fan jag höll på med i ett meddelande på messenger. Jag hade inte riktigt reflekterat över att deras kommentatorer var stammisar på deras sida, utan tänkte att det bara var randsom anonyma kommentatorer som inte hade någon verkshöjd eller copyright på sina kommenterar. Jag hade dock lite svårt att hantera att jag ställdes mot väggen, så jag började flamsa nåt om att jag satt och spelade Xbox, vilket jag gjorde just då, men det var så klart inte frågan. Hela grejen spårade ur rätt hårt och ETC twittrade ut en länk till inlägget. Detta ledde till att de riktiga personerna som kommenterade på ETCs hemsida började kommentera på mitt blogginlägg, så det blev plötsligt väldigt rörigt. Alltså, vilja kommentarer var äkta och vilka var fejkade av mig?
ETCS tweet drev dessutom en massa trafik till inlägget, och på en vecka hade den haft 23 000 unika besökare …
ETC blockade mig på Twitter och hen jag var kompis med på FB tog bort mig som vän. Förvisso en person som funnits i periferin i min bekantskapskrets sen jag var tonåring, och som jag aldrig dragit jämnt med, men ändå en person vars profisionella integritet jag respekterar (ett sätt för mig att säga, ”även fast jag inte gillar dig som person, så förstår jag att du är bra på det du gör”…).
I alla fall, så här i efterhand kan jag ju tycka att mitt inlägg var barnsligt, och min hantering av situationen efteråt var ju inte direkt smidig.
En gång var ETC-personen och jag på samma bröllopsfest och hen var väldigt bra på att inte se mig, fast jag gjorde ett tafatt försök att hälsa utanför toaletterna.
Vad är då sensmoralen: Flamsa inte på Internet! Ska du ha med roliga kommentarer till ett inlägg så skriv egna, och sno inte andras.
Idag är det kanske mer vanligt att man skärmdumpar och gör sig lustig över andras kommentarer som verkar stupida, men det är fortfarande inte okej.
(jag ber om ursäkt för eventuella korrfel, jag orkar inte korra just nu. Och jag ber om ursäkt till ETC och dess kommentatorer, förutom de som är rasister och liknande skit)
