Det är söndag eftermiddag och mitt huvud känns så tungt när jag sitter här med ett glas grapefruktjuice …
Anyways, so mina två största kärlekar i livet åkte till mormor och morfar i fredags morse, och det tog ungefär en sekund efter att taxin for iväg till flygplatsen som jag insåg att jag inte har något liv i övrigt.
Fredagen ägnades åt att sortera om elva tioliters-lådor med Lego i (det är ju 110 liter Lego, tänker ni kanske, men det blir en del luft eftersom Lego-klossar är ihåliga). Sov middag också på soffan vilket var gött, men samtidigt får jag alltid ångestpåslag efter att jag sovit på ”otillåten tid” eftersom jag är uppvuxen lutherskt. Ägnade resten av tiden åt att få ihop en 80-tals-retro-Legostad på mitt arbetsbord (oklart vart allt arbete tog vägen …).
”There’s always money in the banana stand.”
På lördagen streckkollade jag på nyinspelningen av Westworld. 10 avsnitt på ca 50 minuter vardera, så det blev ju som ett heltidsjobb.
Storyn utspelar sig i en snar framtid i ett nöjesfält med vilda västern-tema befolkat av androider som besökarna får göra vad de vill med. Parken påminner väldigt mycket om TV-spelet Red dead redemption, och tydligen tog skaparna inspiration från spelet. Twisten är att androiderna håller på att bli medvetna om sin existens. Är det då etiskt rätt att döda och våldta dem på daglig basis?
Idag är det söndag, och det är vilodagen enligt Bibeln. Bibeln är böckernas bok och Guds ord, så jag har faktiskt aldrig ångest på söndagar, eftersom hela poängen med söndagar är att man ska göra så lite som möjligt. Vi känner alla till storyn om bonden som inte kunde hjälpa sin ko som höll på att drunkna eftersom det var sabbat och det är därför jag inte har kor. Sen är det olagligt att ha nötkreatur i lägenheter, men fuck the law.
Summering: I morgon är semestern över. Kommer bli skönt att vara tillbaka på jobb. Det regnade varje dag under de fyra veckorna jag var ledig. Hoppas det hjälper grundvattennivåerna. På fredag kommer familjen hem igen. Jag måste städa innan dess och plocka ner legostaden, så att min tvååring inte går Godzilla på den.
Peace.
Min son fyller två år om nån vecka. De här två åren har varit de bästa i mitt liv och jag ser fram emot att få leva med honom i flera år framöver. Han är min största kärlek och det är en befrielse att få landa i den kärleken varje dag. Att sitta på jobbet och längta.
När jag går av Pågatåget efter arbetsdagen känns det som att jag är på väg till julafton för att jag ska äntligen få träffa honom igen och det gör att mina steg blir snabbare och mitt ansikte tas över av ett leende.
Att vara med ett litet barn är att få befinna sig i nuet. Allt är just nu med honom. Jag är i vanliga fall en person som gärna ältar det förflutna eller planerar det framtida. Med honom får jag tillåtelse att vara mer flexibel. Okej, vi hann inte med tåget för att vi hittade en nyckelpiga på vägen till stationen. Vi får ta nästa tåg.
Ibland måste jag så klart rycka upp honom från nyckelpigor och myror för att vi har tider som måste passas och det tycker varken han eller jag om. Då blir nuet väldigt påtagligt. Vill inte. Vill inte nu. Jag försöker lugnt förklara konceptet om ”sen”. Sen kommer det bli roligt igen, men just nu är det ledsamt för vi kan inte vara kvar i stunden vi just var i. Men ”sen” kommer senare när han blir äldre.
Jag tänker så klart på den tiden. Hur kommer han att vara när han är 5? 15? 25? 35? Och så vidare.
Och det förflutna.
När han var så där liten att han fick plats i handfatet. Hans första leende. Etsat i mitt inre.
Nuet. Han ligger och sover. Förut gillade jag de här timmarna om kvällen då vi fick tid för annat. Nu sitter jag bara här och längtar till i morgon.
Eftersom att min son är för liten för att jag ska kunna ha en Lego-stad hemma än så länge, så tänkte jag istället lista vilka av de sets jag har som jag vill ha med i min framtida Lego-stad!
I det här första inlägget koncentrerar vi oss lite lätt på turistnäringen (men mer om den i ett kommande inlägg) och viktiga samhällstjänster som polis, brandkår och sjukhus.
Den gula borgen ska vara en central turistattraktion i stadens gamla medeltida stadsdel.
Smedens butik ska agera turistshop där besökarna kan köpa spexiga rustningar etc, av plast.
Vaktkuren blir entrén till det medeltida området.
Polisstationen från 1979 kommer att ha nyare polisfordon. Förmodligen dessa:
Eftersom mordbrand är det vanligaste brottet i Lego-världen är det viktigt med en brandstation.
Den får tillökning med dessa fordon:
De brändskadade behöver tas om hand på ett bra sjukhus.
Doktorn kan behöva en egen bil, plus en till ambulans.
För mig är det viktigt att ha en fungerande postgång, så postverket får ha ett eget postkontor.
Med en ordentlig postbil.
En privat budfirma kan få köra en mindre lastbil.
Turisterna och innevånarna måste ju ha nånstans att äta, så det kommer att finnas en rad matställen.
Mer om staden i ett kommande inlägg!
Hej bloggen!
Idag tänkte jag spåna lite kring hur jag skriver seriemanus. Jag har nyligen skrivit två nya som är på 22 sidor vardera och jag ska här gå genom min metod.
Först så behövs det ett koncept eller en premiss för storyn. Vad vill jag berätta om?
När jag kommit på det använder jag mig av vanlig västerländsk dramaturgi som ser ut så här:
1. Anslag = Förväntningar väcks, huvudkonflikt anas, framåtrörelsen inleds.
2. Presentation = Fakta kring huvudkonflikten, sammanhangen kring huvudpersoner.
3. Vändning 1 = Nånting händer som tvingar huvudpersonen att agera.
4. Fördjupning = Huvudpersoner och eventuella antagonister presenteras mer ingående (drivkrafter, svaga/starka sidor) konfliktens bakgrund utvecklas, sympati/avsky väcks.
5. Vändning 2 (point of no return) = Här finns det ingen återvändo, utan konflikten måste hanteras.
6. Upptrappning 1 = Tempot ökar, konflikter trappas upp.
7. Upptrappning 2
8. Upptrappning 3
9. Klimax = Konflikten/konflikterna avgörs, det utlovade anslaget infrias, presentationen och fördjupningen bekräftas, upptrappningen når sin kulmen.
10. Avtoning/Avrundning = Lugnet efter stormen, publiken får ta del av huvudpersonernas känslor – sorg eller triumf, ev. sidokonflikter reds ut, personliga relationer reds ut eller bryts.
Jag lägger upp en mall där sidorna är indelade efter de här punkterna.
Sidan 1 ägnas åt anslaget, ofta en större bild följd av två mindre under. Det ger mig 21 sidor över, och de delas in i tre delar, det vill säga början, mitten och slutet (anslaget ingår så klart i början), så sid 1-8 är början, 9-15 är mitten och 16-22 är slutet.
Jag skriver nästan alltid 6 rutor per sida, så varje sida är indelad efter det. Sista rutan på alla sidor, förutom den sista sidan, ska innehålla vad jag kallar för en ”bladvändare”. Det kan röra sig om att nån ställer en fråga, eller att det händer något utanför rutan, eller nåt oväntat/cliffhanger. Första rutan på varje sida, utan den första sidan, svarar sen på föregåendes sista ruta. På så vis har vi löst två av rutorna på sidan, nästan som i ett sudoku. Efter det kan man lägga in saker däremellan som dels driver handlingen framåt, men som också ger djup åt personerna och relationerna i berättelsen. Jag vill alltid ha en framåtrörelse i det jag skriver.
Det här sättet att skriva på öppnar upp för att jag redan från början kan jobba med varje sida, lite som när man målar. När man målar jobbar man med hela duken och inte uppe i ena hörnet först (i alla fall om man är en konventionell målerikonstnär, vilket jag är). Fördelen är att jag kan skriva saker som händer senare i storyn och samtidigt skriva in planteringar för de händelserna tidigare i manuset.
Fotnot: Förklaringarna till de olika delarna av den dramaturgiska modellen är hämtade från Wikipedia.
Hej bloggen,
Tänkte roa mig lite med att visa vilka Lego-sets med poliser jag har i min samling. Bilderna är från brickset.com som är en databas över nästan allt Lego som gjorts, och där man kan skapa sig ett konto och enkelt logga alla sets man har (det är så jag har koll på vad jag har i min samling). Pallade inte att skriva om alla, pga det är fett sent just nu.
Den här lilla bilen kom med ett nummer av Kalle Anka. Rätt trevligt litet bygge. Personligen föredrar jag de 4-pluppar breda bilarna, vilket är skalan denna är i.
Bank-setet köpte jag främst för att jag ville ha banken till min Lego-stad. Polisbilen som kom till är alldeles för stor, men ser frän ut. Polishelikoptern har ball bakrotor, och jag gillar att den har en stor lampa framtill och vad jag antar är en värmekamera/videokamera. Funderar på att plocka bort de delarna och sätta på en äldre helikopter, för i övrigt ser den rätt trist ut.
Den lilla golfbils-aktiga (eller vad det nu är) polisbilen är sjukt söt.
Den här lilla helikoptern köpte jag nog bara för att den var billig och för att jag ville ha piloten. De här små helikoptrarna känns bara så osannolika.
Jag köpte det här setet mest för att jag ville ha den kvinnliga polisen. Lego gör fortfarande för få kvinnor. Som i det här setet kunde ju ena skurken varit en kvinna också. Kanske är krokodilen en, det vet vi inte.
Det är bara nåt med pontoner som jag gillar. I övrigt en rätt trist helikopter. Motorbåten är dock väldigt läcker.
Pontonplanet såldes aldrig i butik i Sverige vad jag vet, men som sagt så älskar jag pontoner, så jag köpte två exemplar från Legos hemsida.
Den här lilla helikoptern är lite bättre än den förra lilla eftersom den har en vindruta. Tyvärr saknar den pontoner …
Okej, inte ett regelrätt polis-set kanske, men det är ju polisen från Lego-filmen.
Tror det här mobila poliskommandocentret var på rea när jag köpte det. Rätt kul att den har en kaffebryggare. Själva fordonet är snyggt, men släpet eller vad det nu heter på sånt motorspråk är inte min grej.
Den här köpte jag nog mest för att få skottkärran…
Polisbilen här är också enorm, och känns militär, men den är ändå en favorit av 6-pluppsbilarna. Sen ser ju sportbilen fin ut. Jag moddade den som att den fick ett tak.
Den här köpte jag mest för att jag ville ha museet. Antar att banken vi tidigare såg var en uppföljare till den här. Här är helikoptern rätt usel.
En av de finaste uniformerna hade den här polisfiguren från en av samlarserierna.
Trafikpolisen är också rätt frän, även om den här bilden döljer printen på hans torso.
Stugan var fin så jag köpte den. Plus att björnen var ny.
Såna här helikoptrar ser ju bara för balla ut. Tyvärr råkade ett barn bryta sönder rotorerna så jag måste fixa nya.
Space police 3 är nog den snyggaste versionen av Space police. Coola rymdvarelser, och så gillar jag det lätt fascistiska temat med att alla poliser är människor.
Helikoptern till den här stationen är nog den enda delen som jag fortfarande har ihopbyggd.
Här snackar vi ren fascism i designen. Ser sjukt obehaglig ut.
7236 är en av mina favoritpolisbilar. Den påminner lite om en klassisk Bubbla, även om det inte syns så bra på den här bilden.
World city var ett rätt kasst tema. Den här polisbilen ser ut som en ful sko.
Den här polisstationen var rätt konstig, men det är kul att det var med ett pansarfordon. Kriminaliteten i Lego-världen måsta fan vara rubbad.
Nu blir det ett litet hopp tillbaka till 90-talet för när jag var tonåring köpte jag inte så jättemycket Lego, och när jag fyllde 18 var det främst Star Wars-Lego som jag samlade på.
Här snackar vi coola poliser. De har supercoola solglasögon. Och så har den ena polisen ett coolt tryck på sin hjälm som är understruket med RÖTT! Motorcykeln är snygg. Helikoptern är snygg. Men vi kommer till en snyggare helikopter som liknar denna längre ner.
Space Police 2 tyckte jag var rätt fult när jag var liten. Har bara det här setet och kommer nog aldrig att skaffa fler.
Den här polisbåten är nog en av de snyggaste bland de polisbåtar som kan flyta på riktigt.
Rymdgubben med det röda visiret är alltså från Space police (1) och är den enda figuren jag har från det temat.
Den här polisbilen är egentligen min lillasysters, men jag har ”lånat” den i typ 20 år nu…
Samma med den här helikoptern som är riktigt snygg!
Den här polisbussen ska jag nog skaffa ett till exemplar av bara för att bygga den alternativa modellen som faktiskt ser riktigt bra ut.
Praktiskt liten polisbil med flak som jag fortfarande har uppbyggd och på display i vardagsrummet.
Här är en av mina favoriter. Motorcykeln har den där balla vindrutan. Luckan baktill är rätt kasst konstruerad och faller lätt ihop när man öppnar och stänger, men ändå ett vackert set.
Klassisk enkel design. Går inte att inte tycka om.
Och så finalen. Den snyggaste polisstationen Lego nånsin gjort. Helikoptern är nära perfektion här. Arkitekturen känns rimlig och lite funkis. Snyggt med de gula detaljerna.
