Psykopater har semester i juni

Fattar inte grejen. Eller var är grejen med folk som tar semester i juni?

Asså, hajar att vissa har anledningar som är bortom deras kontroll. Tvingade av omständligheterna. Fan vet jag. Fan vet jag och hans morsa.

Men frivilligt? Äh, nu lirar ni bandy ute på tunn is.

Så här ser jag på saken.
Juni är sommarens fredag.
Juli är således lördagen och augusti är söndagen.

Jag brukar ta semester i slutet av juli/början av augusti.

I juni är jag pepp på ledigheten som ligger framför mig.
I juli är jag glad över att jag även är ledig i augusti.
I augusti har jag ångest över att semestern snart är slut och jag kan inte uppskatta ledigheten.

Jag har inte ångest inför att jag ska åter till mitt arbete. Jag gillar att göra rätt för mig.
Jag gillar att bidra till konsumtionen och produktionen.
Att se till att vi urholkar det som finns kvar av vår planet ytterligare.
Att skapa är att förstöra. Vi utplånar och vi stjäl. Ur gruvorna, ur skogarna, ur haven.
Knäcker våra ryggar och får musarmbågar. Det är det värt.

Det är bara det att jag önskar redan nu att framtida augusti-jag hade gjort mer med den där semestern än att ha gått upp klockan nio på morgonen och varit uppe till efter midnatt för att scrolla YouTube i väntan på a moment that just don’t come.

Lämna ett svar