En sak som jag märkt att jag blir väldigt stressad av och som är den stora anledningen till att jag börjat få rätt kraftig ångest av Facebook är det eviga messandet folk jag inte egentligen känner håller på med som går ut på att de vill att jag ska utföra något som kommer att gynna dem, men det finns sällan nån uppsida för mig.
Är jag en vänlig samarin, eller? (Svar: NEJ!)
Vi lever nu i en tid då det är rätt lätt att få tag på folk även om vi inte har deras telefonnummer eller mail-adress.
Jag har en rätt lång vänförfrågan-kö på Facebook från folk som jag är rätt säker på alla vill börja messa med mig så fort jag skulle råka klicka på ”godkänn vänförfrågan”.
Och jag får dåligt samvete för att jag inte godkänner dem. Ofta är det folk som kanske är fans av någon av de tidningar jag jobbar med, men jag vill inte att främlingar ska sitta läsa om vad jag gjorde i helgen eller andra saker som rör mitt privatliv. Och här är det egentligen för sent för jag har runt 700 vänner på FB och det är inte som att jag har 700 nära vänner. Jag har bara jobbat och pluggat med olika saker under åren och då har kontaktnätverket växt och det intima och nära har försvunnit.
Den svåra gränsdragningen är den mellan det privata och jobbet. Jag är sån som stänger av jobbmailen och låser in jobbtelefonen när jag slutat för dagen. Men folk kommer ju fortfarande åt mig via Messenger.
Då får jag valet att vänta till nästa arbetsdag och då svara, men då vågar jag inte göra inlägg för då kommer de som messat se att jag varit inne på Facebook, men struntat i att svara på deras jobbrelaterade inlägg. Samtidigt vill jag gärna bli av med det där messet, så svarar jag fort blir jag oftast det, men då torskar jag den viktiga principen att inte alltid vara tillgänglig. Arbetarrörelsen kämpade inte i en jävla massa år för att få till 8 timmars arbetsdag och två lediga dagar i veckan för att man nu ska sitta med ont i magen för att folk inte respekterar ens fritid.
(OBS OBS OBS: Om folk vill messa mig om roliga och välbetalda jobb, så är de så klart varmt välkomna att göra det. Jag är alltid redo att gå upp i lön och ner i arbetstid! Men använd helst min mail-adress, som förövrigt reducerats till att vara ett hål dit olika företag jag har abonnemang/tjänster hos dumpar en massa mail jag aldrig läser…).
Summering: Tänk dig för innan du messar mig. Har jag inte svarat fast klockan är 23:00 på en söndag? Well, jag kanske svarar nästa gång jag jobbar om det rör jobbfrågor.
Rör det inte jobbfrågor och jag inte har svarat, messa nån annan och låt mig vara ifred!!!!
Och ja, jag måste bli bättre på att sätta gränser och skriva, ”Tack för ditt mess! Maila mig på xxxxxx@xxx.com så svarar jag i mån av tid!” I know, I know!
