Mikael Sol

Inte alla män, men CIS-männen.

Nä, så är det inte, men här hemma råder magsjuka, vilket är ironiskt eftersom jag nyligen tänkte att det var längesen vi hade magsjuka här hemma. Än så länge är det mest barnet som är drabbat, men de gånger vi haft det tidigare har vi föräldrar åkt på samma skit (lol) nåt dygn senare. Så det blir till att vabba i morgon.

Förra gången jag hade magsjuka gick jag ner från att vara lätt tjock till att väga normalt, så det var ju bra på sätt och vis, fast å andra sidan säger folk ofta till mig att man kan vara tjock på insidan, som ett pommes fritt, fast jag tänker mig att pommes fritt mest är feta på utsidan för det är ju där frityroljan är, men jag är ingen kemist så vad vet jag.

I övrigt så glömmer jag hela tiden bort att jag fyller 37 år idag pga föddes 11 februari 1981.
Andra kända människor som fyller år idag:
Jennifer Aniston
Karl Dyall, men han är Jehovas vittne, vad jag vet, och de firar inte sina födelsedagar

Jag firar visserligen inte heller min födelsedag för jag kan köpa Lego året runt pga har inkomst.

(Karl! Om det inte stämmer att du är JW så är du välkommen att rätta mig så ändrar jag i texten. Hoppas du har det bra oavsett!)

I morgon ska vi kolla på en lägenhet som jag hoppas att vi kommer kunna köpa. Det är en trea som ligger rätt nära barnets förskola plus nära pendeltågshållplatsen.
Som det är nu tar det en timme för mig att hämta honom och flyttar vi till den nya lägenheten så kanske det kommer att ta 15 minuter. Det är ju en viss skillnad som kommer underlätta livet rätt rejält.
Plus att lägenheten har en liten trädgård och jag har alltid drömt om att ha en liten trädgård där jag skulle kunna maximera odling av mat genom att kolla på youtube-tutorials i gardening. Borde vara superlätt. Jag har aldrig lyckats hålla en växt vid liv hittills men nån gång måste vara den första, som han som sköt en hare med en elefant sa.

Jag älskar att flytta och har gjort det cirka 15 gånger de senaste 17 åren, så det börjar bli dags igen eftersom vi bott där vi bor nu i tre månader.

Innehåller spoilers om man är dum i huvudet och inte fattade hela storyn när man såg trailern.

Passengers är en ”romantisk” science fiction-film från 2016 regisserad av Morten Tyldum. I huvudrollerna ser vi Jennifer Lawrence och Chris Pratt, och det är i princip bara de som är med i hela filmen, förutom en snubbe som spelar en robotbartender.

Konceptet för filmen är kul. Två snygga personer vaknar 90 år för tidigt ur sin långtidssömn på ett rymdskepp som ska färdas till en ny planet. De 5000 andra passagerarna plus besättning ligger fortfarande och sover och de kommer inte på nåt sätt att somna om. De kommer alltså att hinna bli gamla och dö innan de kommer fram till sin destionation. Av nån anledning åldras man inte när man är nedsövd. Hår växer inte och man går varken ner eller upp i vikt.

Jag gillar i princip all science fiction som utspelar sig i rymden och på rymdskepp. Den här rullen är lite som en version av Titanic in space, men manuset och dialogen är lövtunn. Jag köper ändå deras kärleksrelation, men önskar att man hade gjort mer med den. Typ jag hade velat se en Woody Allen-rulle i rymden (inte av Allen men där folk går omkring och har roliga och smarta dialoger). Sen är det svårt att gå med på att rymdskeppet går sönder på sätten den går sönder på och att den går att laga på sättet den lagas på. Överlag är skeppet otroligt opraktiskt och tråkigt designat. Sovkapslarna som passagerarna är nedsövda i för att resan till deras nya hemplanet tar 120 år är utplacerade över väldigt stora ytor. Det hade i verkligheten varit med ekonomiskt att packa dem tätt ihop, som i ett japanskt kapselhotell. Skeppet ser ut som nåt konstigt stort futuristiskt armband, men å andra sidan gillar jag mest rymdskepp som ser ut som det i Alien, eller varför inte Red Dwarf.

Filmen slutar rätt fint, om det inte vore för att den direkt går över till att spela en fruktansvärd amerikansk radiorocklåt som dödar allt.

Mikael Sol ger Passengers 2 solar av 5.