Mikael Sol

Yo, manboys, womengirls och henkids och alla andra nyanser av genusspektrumet eller inte alls!

Så, den senaste tiden har det onekligen ryckt rätt hårt i nostaligtarmen. Jag är född 1981 och vi hade kabel-TV med Sky Channel, Super Channel och The Childrens Channel (TCC) från typ att jag var 4 år gammal, så jag växte upp med Transformers, He-Man, MASK och allt det där göttiga från 80-talet.
Men jag hade inte så många av leksakerna. Oftast fick jag en figur per leksakslinje, vilket skapade en hel del kreativt lekande där de olika universen korsade varandra. Alltså, så leker väl alla jävla ungar, förutom möjligtvis rika bratz som har ett hus per IP (intellectual property).

Jag minns hur jag en vinter på dagis stod vid grinden och fantiserade om hur det skulle vara ifall MASK fanns som leksak. Jag hade inte fattat att TV-programmen och serietidningarna i verkligheten var reklamfilmer för just leksakerna, utan trodde att det var tvärtom, att om en tecknad serie blev populär så kanske man började göra leksaker för att vara snäll mot barn. Överlag dominerades min barndom av att vuxna existerade för att vara snälla mot barn. Som att de alla var jultomtar. Som vuxen har jag förstått att alla vuxna åtminstone är … tomtar …

Detta är de leksaker jag skulle vilja samla på:

Bravestarr

MASK

Ghostbusters (Inte The Real Ghostbusters)

Och möjligtvis en del G.I. Joe och Starcom.

De senaste veckorna har jag kollar en massa på Youtube-kanalen av andra män i min ålder där de visar upp sina leksakssamlingar och vad jag slås av är att leksakerna ofta är skadade på något sätt, det saknas delar och plasten har blivit missfärgad och bräcklig med åren. Inte så konstigt förvisso. Jag hade sönder min svågers son nya Transformers i somras när jag skulle försöka transformera den, så att barn och tidens tand nött ut prylarna överraskar väl exakt ingen, om man inte lider av just den ovanliga sjukdomen surprisium (som innebär att man konstant är överraskad).

Och jag vet att om jag hade de här prycklarna så skulle jag låta min treåring få leka med dem och så skulle de gå sönder, så det vore lite lätt poänglöst.

Vad jag slås av är hur bra det är att jag istället samlar på vintage-Lego. Är bitar för åldrade är de lätta att byta ut (för det mesta), vilket underlättar renoveringen av sets, och ibland kan jag bygga ihop modeller utifrån de bitar jag redan har, istället för att köpa dem dyrt från nån kedjerökande pedofil i Tyskland.

Nu var det några veckor sen jag läste Fabian Göransons ”Drömmen om Europa”, så mitt dåliga minne möjliggör ingen djupare analys.

Men har ni tänkt på det här med att många svenska alternativserieskapare bara gör en enda bok och att den gärna handlar om när de var unga vuxna och sen blir det inte så mycket mer efter det.
Man måste ju finansiera sitt skapande på något sätt och för många är enda chansen för det när de går andra året på Serieskolan. Slapp tanke utan att jag faktiskt kollat upp om det är så.
Oavsett saknar jag berättelser om vuxna människor, och det är ju det Fabian levererar i sin nya bok.

I korta drag så handlar boken om att Fabian ska göra boken vi läser och han har fått ekonomiska och tidsmässiga möjligheter att resa runt i Europa för att känna in läget i ett gäng av länderna. Med sig har han sin kompis som resesällskap. Hemma i Sverige lämnar han sitt vardagliga familjeliv med fru och barn.

Fabian har en väldigt enkel men effektiv stil som i den här boken får mig att tänka på Mike Mignola (han som ritade de där serieversionerna av filmen Hellboy), vilket säkert är helt omedvetet. Jag har då aldrig hört Fabian prata om Mignola.
Förutom svart och vitt har serien fått en blå accentfärg, som Fabian förvaltar väl, så att det inte känns som en ploj. Jag tror att det bara är en cmyk-blanding, och det hade varit fränare om det var en pantone, men man kan inte få allt.

Fabian har ett språk som är en skön balans mellan litterär och vanligt snack, och texten flyter på obekymrat och okrystat. Väldigt hög nivå här, jämfört med vad vi är vana vid från våra kollegor … MEN, språket hade varit en sjuk jävla fröjd som en len sorbet i munnen ifall det inte var för att det som vanligt i Fabians böcker kryllar av korrmissar. Särskilt mot slutet av boken börjar de hopa sig. Den här boken är så nära perfektion, och så ligger de där missarna i texten och petar en rakt i ögat. Inte okje!

Drömmen om Europa får 4,9 av 5 solar. Jag är avundsjuk och önskar att jag hade samma förmåga som Fabian, men jag är för lat och för korkad.

HÄR KÖPER DU BOKEN! https://www.adlibris.com/se/bok/drommen-om-europa-9789177750192 (Notera att han i skrivande stund är inlagd fel/dubbelt i systemen för internetbokhandlarna och kallas i det här fallet felaktigt för GöranSSon, vilket jag tror är en gammal fuck up sedan hans första bok ”Gaskriget”.)

Vi köpte en bostadsrätt med en liten gräsplätt till som vår son kan leka på. Till gräsplätten köpte vi en liten gräsklippare utan motor. Den har stått ute över sommaren, men det är ju dåligt för den, så idag köpte vi en plastlåda för att stoppa ner den i. Plastlådan kostade mer än gräsklipparen.

Jag tittade på hur gräsklipparen låg där ensam i sin låda. Som ett lik i en kista.
Jag bad en stilla bön, men började sen tänka på de där gamla kinesiska kejsarna som inte ville vara ensamma i döden, så jag gick och hämtade våra mindre trädgårdsverktyg och några tomma krukor och la ner dem i lådan.
Jag bad en till bön. En mer hoppfull.
Det slog mig att jag här om dagen (igår var det) försökte borra hål i taket med slagborren för att skruva upp två till brandvarnare, men borren hade slutat fungera, så istället hade jag åkt iväg till ett byggvaruhus och köpt dubbelhäftande klisterkuddar som sägs vara superstarka. Jag använde bara fyra av kuddarna, så nu har jag några över. På förpackningen var det en illustration av krokar som de hade hängt hammare och liknande verktyg på. Det slog mig att jag nu måste skaffa sådana krokar så jag kan använda de resterande kuddarna för att sätta upp dem inne i plastlådan, och på de krokarna kan jag hänga trädgårdsverktygen.
När jag tänkt på det började jag tänka på att jag kanske skulle kunna montera in små hyllor också. En liten säng. En kokvrå. Hyra ut lådan till en papperslös. Låta lådan finansiera sig själv. Den kostade ändå 799 kronor.