Mikael Sol

Vi måste våga prata om serietidningen Galagos nya redaktör, och då menar jag inte personen som är den nya redaktören, utan snarare tjänstens omfång. Som jag förstått det från platsannonsen så rör det sig om ett frilansjobb. Galago kommer ut fyra gånger per år och har rätt många sidor att fylla, och Galago är dessutom en antologi så innehållet ska vara varierat. Det innebär sjukt mycket jobb. Du måste ha kontakt med många olika kreatörer och skribenter. Många av dem kommer ha tusen frågor om hur man fakturerar, hur man sparar en bildfil etc. Självklart kommer många att veta hur man gör allt det där också. Du kommer även få en massa helt värdelösa serier skickade till dig från folk som tror att de är de bästa serieskaparna någonsin fast de egentligen förtjänar att spärras in nånstans i Sibirien.
Och av annonsen från Ordfront att döma så låter det som att de vill ha en person som är aktiv i samhällsdebatten, för att det kanske kan dra läsare och buzz kring Galago, på samma sätt som den tidigare redaktören Johannes Klennell lyckades gifta ihop sitt sociala media-krig med tidningen.
I vad jag tror är ett citat från ett pressmeddelande säger Galagos nya förläggare Sofia Olsson att Rojin Pertow har ett ”brinnande intresse för tecknade serier” och det är ju en floskel vi förvisso hör i den här typen av sammanhang, men vafan, det är säkert sant. Problemet är att man bränner sitt engagemang när man brinner för något, så där måste man hitta sin balans. Nu har jag ingen aning om vad man får som redaktör för Galago, men jag skulle gissa på 10 000 kronor f-skatt, så cirka 5000 kronor i handen efter sociala avgifter etc. Det är fan inte mycket pengar om man ska hålla på och hantera en massa oroliga serieskapare och bråka med folk på Twitter för att kunna dra in några till läsare till tidningen.

Jag tror att Pertow kommer att göra ett väldigt bra jobb, men är det värt uppoffringen? Eller är det den prekära situationen många frilansredaktörer och skribenter lever i som gör att man tycker att det är värt det?

(från en som sålde ut och började jobba med kommersiella serier istället och är med i facket, har a-kassa, kollektivavtal, betald semester, två bostadsrätter etc)

Just ja, vi köpte den där lägenheten vi skulle kolla på. Skriver ”skulle” för jag kollade aldrig på den pga kräksjuka inträffade under natten innan. Det här är andra gången vi köper en lägenhet ihop utan att jag sett den. Förra gången gick ganska bra. Den hade en massa defekter, som att nån tidigare ägare hade klippt av bredbandskabeln inuti uttaget och bakom en garderob hittade jag ett hål som var 40 x 40 cm stort, och bakom hålet var det ett ventilationsutrymme stort som ytterligare en garderob … och så funkade inte kylen och frysen. MEN inget av detta hade jag ju märkt om jag hade sett lägenheten innan vi köpte den, så never mind!

Vi lyckades köpa den till utropspriset dessutom, vilket gör mig lite lätt nervös. Okej, det var rätt mycket pengar, men ändå, kommer vi torska sen den dagen vi vill sälja för att proppen har gått ur marknaden?
Vi la ett skambud först som säljaren inte ville acceptera, men vi tänkte mest att så har folk gjort när vi sålt och att det var standard. Så nu äger vi två bostadsrätter (eftersom jag jobbar i Malmö, men familjen bor utanför Göteborg), fast jag i alla år varit emot den marknaden. Å andra sidan, om bostadsrättsföreningar fungerade bra så skulle de kunna vara väldigt demokratiska, men folk är generellt för slappa för att engagera sig, och fattar nog inte riktigt grejen med att vara med i en bostadsrättsförening. De vill nog mest ha nånstans att bo, och kanske göra om köket. Trist bara att det ska vara så dyrt med den formen av demokrati och att man måste låna en massa miljoner av kuk-banken.

Anyhouse, vi flyttar om tre månader. Kommer bli en del jobb med lägenheten oavsett för vi måste måla om en hel del väggar för i nuläget är de beiga och vi är inte beiga.

Vi är ljusgrå.