I dag var jag och min son på babysim. Det var andra gången för mig och tredje gången för honom. Av nån anledning känner jag mig extra glad ifall någon av de andra bebisarna börjar grina för att de inte vill bada. Då verkar min son mer elit.

Överlag gillar han babysimningen, men att ligga på rygg i vattnet är inte en favorit.
Oavsett är han sjukt gullig i sina små speedos.

Personligen har jag haft ett rätt problematiskt förhållande till att simma/vara i vatten/badhus. Dels för att nån unge tryckte mig under vattnet så jag fick panik när jag som liten gick på Plask & lek, och dels för att jag hade för stora komplex för att jag var väldigt mager som ung och absolut inte ville visa min kropp för andra. Plus att jag alltid tyckte att det var för kallt i bassängerna och att jag får utslag som kliar av vatten. Alltså kliar helt sjukt mycket. Det var först förra sommaren jag började öva på att simma under vatten vid 33 års ålder. Något som gick till ungefär så här: Jag doppade ner ansiktet i sjön så att rumpan hamnar i luften, och när jag kommer upp till ytan igen ropar jag till min sambo, ”KOM HELA HUVET UNDER VATTNET???”, och hon svarar, ”Eh, nej”.

Men, jag tror starkt på att varje generation ska överträffa den föregående, så jag hoppas att min son inte kommer ha samma problem med vatten och simning som jag. Och att han aldrig kommer att skämmas för hur han ser ut.