Syster förlag är ett nystartad förlag som ger ut de där serierna man önskar man själv kunde ge ut. De för tankarna till hur jag upplevde svenska serier runt årtusendeskiftet med Optimal Press i spetsen och den senare versionen av Mega Pyton.

Anyways! Andra boken från förlaget är den självbiografiska grafiska romanen ”Total Panik” av Tomas Zackarias Westberg.
Vi läsare får en bra inblick i hur det är att ha panikångest. Vad jag såg fram emot mest med den här boken var att få läsa en serie som jag kunde identifiera mig i, vilket den verkligen levererade. Jag har själv lidit av panikångest sedan 1995 då jag var 14 år och kände ingen mig mycket i tankarna kring att svälja, hålla koll på närmsta ställe att kräkas på, vägar ut ur lokaler/situationer, och den där stora skammen kring det hela.
Av nån anledning har jag inte gjort så många serier om hur min panikångest påverkat mig. Jag har ändå haft det i 20 år, alltså mer än halva mitt liv.

Boken har också teman som går igen i min egen serieroman Psykiskt sjuk. Föräldern med cancer. Att läsa om det här och känna den där klumpen i halsen som jag räknat med att mina läsare också ska känna var en intressant upplevelse, även om Westbergs skildrar en annan form av relation till sina föräldrar än jag.

Jag tycker Westberg lyckas med något jag alltid strävar efter också, att berätta något personligt och självupplevt men att få till den större allmänna igenkänningen. När jag läste boken lästa jag honom som mig själv. Situationerna han målade upp blev väldigt levande och jag kunde känna att jag själv satt på det där jobbiga föräldramötet.
Jag gillar teckningsstilen som påminner dels om Rasmus Grans serier från slutet av 90-talet, men också äldre Jan Stenmark-grejer. Ni vet när han tecknade med tjocka tuschlinjer över sina fotokollage.

En invändning jag har mot en del av bilderna är i flera scener där huvudpersonen sitter ner (och även några gånger när han står upp) får vinkeln en tendens att få det att se ut som att han blivit fotad av en person som står upp, vilket ger ett lite skevt fågelperspektiv. Jag är osäker på om detta är med flit.

En sak jag kan sakna i handlingen är ett resonerande kring varför han inte söker hjälp. Jag vet att det inte är lätt att söka hjälp för panikångest, men det hade varit intressant att ha haft med den biten.

Att det bara är en ruta per sida tycker jag fungerar väldigt bra. Boken är på en bit över 300 sidor och rutorna innehåller en hel del textrutor som hade varit svårare att ta sig igenom om det varit flera rutor per sida. Nu får man tid att reflektera lite över vad man just läst innan man går vidare till nästa sida. Det ger boken en lite mer filmisk känsla, tycker jag.

Efter flera år av rätt ointressanta serieböcker känns det kul att ångestserierna är på stark frammarsch igen!

Total Panik får 4 solar av 5 möjliga.
Jag såg på Instagram att Syster förlag ska ge ut Fanny Lindgren Agazzis debutbok, så det är ju nästa stora grej att se fram emot.

Halka in på förlagets hemsida och haffa deras böcker nu. Deras förra bok, Åsa Grennvalls ”Deras ryggar luktade så gott”, kommer lätt ta hem Urhunden. http://systerforlag.se