En av de bästa grejerna med att bo i Malmö är att det är ganska lätt att få till spontanhäng med kompisar. I Stockholm var alla alltid så upptagna, plus att det ofta tog minst en timme att ta sig till sina kompisar eftersom alla bodde i olika förorter.

Här i kingastan bor alla mina kompisar max en tjugo minuters promenad ifrån mig, och ännu snabbare om man cyklar.

Så i fredags hade jag och min inneboende inget planerat för kvällen. Jag skrev till tre personer på Facebook och frågade om de vill gå till Azalee och kolla på när folk sjunger karaoke (Jag sjunger inte. Är bra på att laga mat dock). De tog med sig ytterligare några polare och så satt vi och drack gin och tonic hemma hos mig innan vi drog ut.

På Azalee träffade jag en ganska ung kvinna som berättade att båda hennes föräldrar som varit missbrukare var döda och att hennes lillebror hade mött samma öde. Hon hade en liten son som hade kommit till efter en våldtäkt. Det var tungt att höra, men hon verkade stenhård och sa att hon aldrig kommer att ge upp, eller ge vika.

När Azalee stängde var jag rejält dragen. Därför verkade det som en god idé att gå till sunkklubben Deep, vilket vi gjorde. Det var nästan helt tomt i lokalen och DJ:n spelade eurotechno från samma år som de få som var där var födda.

Jag gillar också musik från runt de åren jag är född, men som tur är är jag född 1981 och kan lyssna på The Clash istället.

Eftersom jag var ap-packad så bestämde jag mig för att ta en paus från min överambitiösa dans och bara luta mig lite mot ett hörn.
Plötsligt faller jag som i The Matrix i bullet time bakåt. Jag håller ögonen fäst på glaset med GT jag har i ena handen, samtidigt som jag famlar i mörkret. I mitt huvud hör jag Kristian Luuk skrika, ”VART ÄR VI PÅ VÄG MIKAEL VART ÄR VI PÅ VÄG??!!!”. Sen slog jag röven hårt i golvet. Av nån anledning spillde jag inte en enda droppe gin.

Väggen var ingen vägg utan ett svart skynke in till personalgången …

Helt plötsligt hade alla kompisar utan två försvunnit. Jag och den ena av dem bestämde oss för att gå hem, men av nån anledning som jag inte minns så stod vi och pratade med två tjejer som var födda -91 utanför ingången. De sa att vi var de mest intressanta personerna de träffat på Deep den kvällen, vilket ändå måste vara ett rejält underbetyg för jag har inget minne av att jag egentligen så nånting …

När jag gick hem hände en grej som jag inte vill berätta här, men vi kan säga att det var tur att jag hade tvättid nästa dag.