Det var en ganska konstig slump idag. Jag skulle på ett möte innan lunch inne i stan och på väg från kontoret tänkte jag, ”Tänk om terrorister slår till mot förlaget nu. Då har det här mötet räddat livet på mig”. När jag kom tillbaka efter lunchen läste jag om vad som hade hänt i Paris.

Jag minns att jag hade svårt att ta in det hemska när Utøya-massakern ägde rum, och lite så känner jag nu också. Jag hade bara hört talas om Charlie Hebdo innan i olika sammanhang men aldrig läst något av deras grejer eftersom det inte är min typ av humor.

Men det kommer så klart mycket närmare känslomässigt när det är folk inom samma bransch som en själv som blir offer för ondska. Det finns redan nog med spänningar i världen som den är.