Jag håller på att skriva manuset till ett nytt Fantomen-äventyr och ja… jag började kanske för en månad sen att göra lite research och skissade upp grunden för storyn, men sen har jag bara skjutit på att börja skriva. Planenen är att skriva mellan 07:00 och 09:00 på veckodagarna för då brukar man kunna jobba ostört, men det gäller ju bara när jag är på kontoret. Nu när jag jobbar hemifrån är det dagislämningar och grejer som tar tid.
Ja, ni ser själva. Ursäkter och undanflykter. Men idag började jag skriva och fick ihop 4 av 22 sidor och de blev riktigt sjukt bra. Tror att jag hittat tonen jag är ute efter. Ett annat trick för att få ihop en story är att berätta den högt för en annan levande människa. Så jag drog storyn för min fru tidigare idag. Dels så anpassar man storyn automatiskt när man berättar den för en annan för man vill bli förstådd, och dels så kan den andra personen ge en feedback. Detta är vad som kan kallas för en win-win.

Ytterligare ett knep är att värma upp genom att skriva något helt annat. Som ett blogginlägg. Så om ni ser ett blogginlägg dyka upp så där mitt på dagen, så kan ni nog utgå från att jag försöker bli av med ångesten jag har inför att jag behöver skriva.

Fan, vad gött det ändå är med bloggandet. För mig var bloggandet ett verktyg för att få skrivproppen att lossna. Ju mer man gör en grej desto lättare blir den. Detta gäller båda skrivandet, så som tecknandet och onanerandet. En kompis till mig i högstadiet runkade tre gånger om dagen (morgon, lunchrast och kväll. OBS väldigt kristen familj). Han blev med tiden sjukt bra på det. En gång på en klassresa till London gick han iväg till toaletten på flygplanet och runkade av sig på typ 5 sekunder. Alltså det hann inte ens bli kö till toan. Killen var ett proffs.