Eller fiende och fiende. För några år sen, jag tippar på 2011, så läste jag en krönika på Aftonbladet.se skriven av Alex Schulman. Den var otroligt töntigt skriven, så jag bestämde mig för att göra en variant av hans krönika, men jag bytte ut vissa nyckelord mot ”Galago”. Av nån anledning fick jag för mig att det vore bra att kopiera in en massa kommentarer i kommentarsektionen, där jag också bytte ut nyckelord mot ”Galago”, så det skulle se ut som en massa människor var upprörda över ämnet. Det var helt random att jag valde kommentarerna till en artikel på ETC’s hemsida. Jag la in kanske 20 kommentarer och så tänkte jag inte mer på det. (Disclaimer: Jag har försökt googla fram det här gamla blogginlägget för att länka här, men jag hittar det inte. Kanske raderade jag det, eller så är jag kass på att googla)
På den tiden hade min blogg runt 1000 läsare per inlägg, så jag var aldrig någon stor bloggare, men jag råkade vare FB-vän med en av dem som jobbade på ETC på den tiden och hen råkade läsa inlägget, och då tog det naturligtvis hus i helvetet. Hen undrade vad fan jag höll på med i ett meddelande på messenger. Jag hade inte riktigt reflekterat över att deras kommentatorer var stammisar på deras sida, utan tänkte att det bara var randsom anonyma kommentatorer som inte hade någon verkshöjd eller copyright på sina kommenterar. Jag hade dock lite svårt att hantera att jag ställdes mot väggen, så jag började flamsa nåt om att jag satt och spelade Xbox, vilket jag gjorde just då, men det var så klart inte frågan. Hela grejen spårade ur rätt hårt och ETC twittrade ut en länk till inlägget. Detta ledde till att de riktiga personerna som kommenterade på ETCs hemsida började kommentera på mitt blogginlägg, så det blev plötsligt väldigt rörigt. Alltså, vilja kommentarer var äkta och vilka var fejkade av mig?
ETCS tweet drev dessutom en massa trafik till inlägget, och på en vecka hade den haft 23 000 unika besökare …
ETC blockade mig på Twitter och hen jag var kompis med på FB tog bort mig som vän. Förvisso en person som funnits i periferin i min bekantskapskrets sen jag var tonåring, och som jag aldrig dragit jämnt med, men ändå en person vars profisionella integritet jag respekterar (ett sätt för mig att säga, ”även fast jag inte gillar dig som person, så förstår jag att du är bra på det du gör”…).
I alla fall, så här i efterhand kan jag ju tycka att mitt inlägg var barnsligt, och min hantering av situationen efteråt var ju inte direkt smidig.
En gång var ETC-personen och jag på samma bröllopsfest och hen var väldigt bra på att inte se mig, fast jag gjorde ett tafatt försök att hälsa utanför toaletterna.

Vad är då sensmoralen: Flamsa inte på Internet! Ska du ha med roliga kommentarer till ett inlägg så skriv egna, och sno inte andras.
Idag är det kanske mer vanligt att man skärmdumpar och gör sig lustig över andras kommentarer som verkar stupida, men det är fortfarande inte okej.

(jag ber om ursäkt för eventuella korrfel, jag orkar inte korra just nu. Och jag ber om ursäkt till ETC och dess kommentatorer, förutom de som är rasister och liknande skit)