Jag pendlar varje vecka mellan två städer och åker alltid tyst avdelning. Alla som föredrar tyst avdelning känner till irritationen som uppstår när nån inte respekterar tystnaden. Oftast rör det sig om folk som missat att de bokat biljett i just den delen av tåget, och här nere i södra Sverige är det ofta folk som missat att de gått på fel tåg och egentligen skulle åkt med Öresundståget eller de lilafärgade pågatågen (side note: om man är ovan vid att åka tåg borde man väl kolla sin biljett noggrannare?)

Jag är sån som säger åt folk som bryter tystnaden och de ber alltid om ursäkt och blir generade, för de gör det i princip aldrig med flit. Det här är egentligen något som gör mig stressad, eftersom det finns en risk att konflikt uppstår, eller att man framstår som en tråkig jävel. Åker man så mycket tåg som jag gör så pallar jag bara inte att sitta och lyssna på folks timtals långa telefonsamtal om ingenting. Hade jag varit intresserad av dem hade jag följt dem på Youtube, eller hur?

Som tur är finns det en kvinna som jag ofta åker samma tåg med som jag kallar för ”polisen”. Hon har nolltolerans mot folk som pratar eller viskar och är snabbt framme med pekfingret framför sin mun och så ett hårt hyschande på det. Folk blir alltid ställda för hon är som en sån där gamla skolans bibliotekarie som säkert gärna skulle slå en på fingrarna med en tjock bok om hon fick chansen.

På vägen hem ikväll så var hon och jag återigen i samma tysta avdelning. Jag satt och kollade på Daredevil säsong 3 på Netflix på min telefon med hörlurarna på. Jag tar alltid ur hörlurarna först för att lyssna så att inget ljud läcker ut och stör andra.
Polisen satt snett framför mig och jag märkte att hon började titta irriterat mot mitt håll. Jag pausade Daredevil mitt i en scen då han slår ut nån form av vakter i ett parkeringshus (fast han är BLIND!!!), och då upptäcker jag att snubben jag suttit bredvid hela resan har hörlurar som läcker som ett jävla distat såll. Men polisen verkar uppenbarligen tro att JAG är den skyldige.

Så då drar ju jag ur mina hörlurar och lägger demonstrativt undan min telefon, för jag vill inte att polisen ska hata mig för evigt alla kommande resor, och jag vill ju visa att jag är oskyldig.

Nåväl, hon reser sig upp för att gå mot toaletten (trodde jag), och jag var hungrig så jag gick efter mot bistron. Det visade sig att hon också skulle dit. Väl framme börjar hon vela kring vad hon ska köpa för smaskigt, och jag som alltid vet vad jag vill ha innan jag ens kommit in i bistron (för jag har ju hunnit tänka på vägen dit … plus att jag alltid tar vegan-wrapen) plockar på mig min wrap och går förbi henne i kön, för det är bara en annan kund som precis ska betala i kassan. Jag tänker alltså att jag kommer hinna betala innan hon bestämt vad hon ska ha. Men vad händer då?! Jo, killen före mig fuckar ju upp sin betalning. En man i kostym i typ min ålder som inte klarar av att reda ut hur han ska hantera sitt betalkort av nån märklig anledning. Efter en massa tålmodigt förklarande av tågvärden så lyckas han tillslut betala, men då har ju polisen stått bakom mig och suckat högt och ljudligt över situationen … så jag höjer ljudet i hörlurarna så att de börjar läcka för att hon ska tro att jag inte hör hennes missnöje …

PS. Polisen är för övrigt inritad i en av mina Solpaneler som är med i Pondus nr 11/2018, som av en händelse går att köpa där du köper serietidningar denna månad!