Disclaimer för idioter: Detta var alltså en mardröm jag hade i natt …

Så jag drömde i natt att jag hyrde övervåningen på ett skrotigt garage i södra Sofielund, Malmö, av nån jävla avdankad lirare.

Förutom att vara en av Malmös många skumma privatvärdar så hade han ett litet skubb till mig.
Eftersom han följde mig på Instagram hade han sett att jag var kompis med en mycket vacker kvinna som hade gått i samma gymnasieklass som jag. Han ville ge mig 2500 kronor före skatt och sociala avgifter om jag fixade så att han fick hennes pass. Jag var skeptisk till detta, men det var ju mycket pengar, och jag gillar att dra in lite extra på sidan.
På nåt jäkla vis som jag inte minns så snodde jag hennes pass, chillade några dagar i den nedgångna läggan och sen får jag veta att hon blivit såld som fru till nån gammal gubbe i Iran mot sin vilja.
Jag är först helt obekymrad över detta. Marknaden har ju ingen moral. Människor är bara utbud och efterfrågan, särskilt kvinnor, eller hur?
Men sen slår samvetet till. Jag har sålt en kompis som sexslav och husa! (Disclaimer: Jag vet inte de mest korrekta termerna för de två sakerna. Exempelvis handlar ”sex” i ”sexslav” om sexuella övergrepp, samtidigt är väl slav fortfarande ett hållbart begrepp för att vara slav? Jag ville mest förenkla för att få ett bättre flyt i texten utan att det skulle bli ett långt avbrott).
Av nån anledning finns det ett pendeltåg som dels går på spår under vattnet och på vanlig järnväg. Jag har så mycket ångest att jag missar att gå av vid Triangelen och hamnar i Bålsta. Allt blir svartvitt.
Jag måste anmäla mig själv till polisen. Jag måste tjalla på den här trafficking-ligan! De kommer att döda mig i fängelset. Hugga mig med en insmugglad skärva! Jag inser att det är priset jag måste betala.
Sen vaknar jag av att min son vill kolla på Svampbob Fyrkant.

Sensmoralen som jag tror att mitt undermedvetna ville berätta för mig: Gör inte vad som helst för pengar, även om det är väldigt bra betalt. Och svik aldrig en vän. Särskilt inte för pengar.