Vi köpte en bostadsrätt med en liten gräsplätt till som vår son kan leka på. Till gräsplätten köpte vi en liten gräsklippare utan motor. Den har stått ute över sommaren, men det är ju dåligt för den, så idag köpte vi en plastlåda för att stoppa ner den i. Plastlådan kostade mer än gräsklipparen.


Jag tittade på hur gräsklipparen låg där ensam i sin låda. Som ett lik i en kista.
Jag bad en stilla bön, men började sen tänka på de där gamla kinesiska kejsarna som inte ville vara ensamma i döden, så jag gick och hämtade våra mindre trädgårdsverktyg och några tomma krukor och la ner dem i lådan.
Jag bad en till bön. En mer hoppfull.
Det slog mig att jag här om dagen (igår var det) försökte borra hål i taket med slagborren för att skruva upp två till brandvarnare, men borren hade slutat fungera, så istället hade jag åkt iväg till ett byggvaruhus och köpt dubbelhäftande klisterkuddar som sägs vara superstarka. Jag använde bara fyra av kuddarna, så nu har jag några över. På förpackningen var det en illustration av krokar som de hade hängt hammare och liknande verktyg på. Det slog mig att jag nu måste skaffa sådana krokar så jag kan använda de resterande kuddarna för att sätta upp dem inne i plastlådan, och på de krokarna kan jag hänga trädgårdsverktygen.
När jag tänkt på det började jag tänka på att jag kanske skulle kunna montera in små hyllor också. En liten säng. En kokvrå. Hyra ut lådan till en papperslös. Låta lådan finansiera sig själv. Den kostade ändå 799 kronor.