Jag är rädd för att rita och har varit det säkert sen 2004 eller nåt. Jag vet att jag tyckte om att rita innan jag började på Beckmans, men det var inte skolan som fick mig att sluta gilla att rita, utan det är mer som en tidsmarkör i min tidslinje. Nånstans under de åren så slog Myspace genom och han dö och i samma veva gick jag med i Facebook 2007.
Den sommaren ritade jag hela Till alla jag legat med-boken på cirka 10 veckor, och för att lyckas med det (i normala fall tar det en tecknare oftast en till två dagar att göra en seriesida som är färdigtuschad) var jag tvungen att skala bort allt överflödigt i bilderna, för att spara tid. Min inspiration var även filmen Dogville av Lars von Trier, som har en väldigt avskalad scenografi.

Jag hittade ett förenklat sätt att teckna på som gjorde det möjligt att rita en sida på en timme, men priset jag betalade var att jag helt enkelt blev sämre på att teckna och räddare för att försöka träna upp det jag förlorat.

Social media kan verkligen äta upp all ens tid och motivation. Det är lätt att bara luta sig in i det och så har några timmar gått och man har inte gjort något vettigt, fast man under tiden man gjorde det fick en falsk känsla av att bidra med något.

Nu finns det ingen ekonomi i att lära upp mig i tecknandet igen. Allt färre plattformar publicerar serier som är vältecknade och välbetalda. Kanske kommer det att ändras i framtiden, men jag har svårt att se det.
Att ha familj och heltidsarbete underlättar inte saken. Men kanske borde jag hantera det här som när jag ville spela Fallout 4. Jag la en timme några kvällar i veckan efter att barnet hade somnat, men absolut inte mer tid än så.

Den senaste tiden har jag suttit och tittat på intervjuer upplagda på Youtube på många av mina hjältar från tonåren. Tecknare som Jim Lee, Todd McFarlande, John Romita Jr etc, och det är nåt med sättet de tecknar på som får det att kännas som att det de gör kan man själv göra bara man jobbar på. Precis som att man tillslut kan springa maraton efter maraton bara man konditionstränar regelbunden länge innan.

Nu är problemet med motivationen kanske också lite att jag inte vill bli superhjältetecknare, men nånstans kanske jag skulle vilja kunna teckna som Daniel Clowes eller Adrian Tomine.

Idag finns det en massa fuskprogram och 3D-modeller etc man kan använda sig av för att verka bättre än vad man är, men jag känner att de även begränsar vad man kan göra, i förhållande till vad man kan göra med penna mot papper. Plus att jag är otroligt långsam och skakig på att teckna digitalt. Jag måste zooma in så att ett öga som i tryck blir 3 millimeter täcker hela skärmen och att rita så mycket större tar ju mycket längre tid än att rita något som är 3 millimeter.

Men som med min bristande motivation till att börja träna så har jag egentligen samma lösning för tecknandet.
Det vill säga, jag ser till att bli rik och anlitar en PT/personlig teckningslärare som tvingar mig att träna och rita varje dag.