Okej, jag har ett problem som jag inte vågat prata med nån om, och att inte våga prata om en sak är väl själva definitionen av en hel del problem. Men om man inte vågar prata kan man kasta sig ut i skrivandet istället.

Så … Senaste månaderna har jag börjat äta på McDonalds ungefär en kväll varannan vecka för att jag har suttit kvar för länge på jobbet och sen inte orkat laga middag när jag är själv i Malmölägenheten. Jag förstår att det är dåligt att äta den typen av skräpmat. Alltså jag köper en Big Mac-meny med extra dippsås och så äter jag den hemma med en massa extra chilisås på. Detta är ju inte sunt, och jag vill leva sunt. Jag har verkligen försökt att inte äta gluten exempelvis, men det är ju så gott med gluten. Mmmm gluten.

Jag har inte gått upp i vikt, utan faktiskt gått ner eftersom jag promenerar ungefär en timme per dag, men för några år sen så jobbade jag på en hälsotidning där de sa till mig att man kan vara tjock på insidan, precis som ett pommes strip ser smalt ut men är tjockt ändå.

Nu när jag fått skriva detta så känns det mycket bättre, men faktum är att jag bestämt mig för att köpa en Whooper (bara burgaren) när jag kommer till Göteborg C om 30 minuter för jag känner ett starkt sug.
Kanske är det så här det känns när man är kär?