Nyår- Ny-hår. Nya lår. Hål. Hål.

Låt mig utveckla. 2017 måste avvecklas. Sista meningen i en text ska man stryka. Kom ihåg det.

Jag minns inte så mycket av vad som hänt. Under en stor del av året var jag ganska sjuk på grund av stress och oro som tog ut mig fysiskt. Sambon som var arbetslös, men arbetade en väldigt massa oavlönat. Ett driv hos henne som jag beundrar. Hon ska alltid framåt. Alltid bli bättre. Alltid levla.

Jag sov för lite så som vi småbarnsföräldrar har en tendens att göra. Flyttade till en annan del av landet från Malmö då sambon fick det där prestigefyllda jobbet hon ägnat månader åt att söka. Så vips var vi tvungna att sälja lägenheten vi köpt ett år tidigare. Måla om och fixa det sista som vi skjutit på. Samtidigt som jag var ensam med barnet i veckorna och jobbade heltid, drev min lilla firma och poddade på mikaelochmikael.se. Sena nätter med spackel och stockholmsvitt på fingrarna. Tidiga morgnar med lämning av barn. Stora förändringar på jobbet då vi projektledare bytte tidningar och böcker med varandra och ungefär 10 % av mina kollegor sades upp (skulle det bli jag?). Lite lätt slutkörd. Gick på bensinångor.

Innan uppsägningarna trodde att jag skulle vara tvungen att säga upp mig från jobbet jag älskar och brinner för som projektledare på serieförlaget, men som tur var kom vi överens om att jag kan jobba 50/50 i Malmö/Halland. Tror det kommer bli riktigt bra, för hemma har jag lugnet jag många gånger behöver för att dämpa stressen. Plus att barnet ger mig rutinerna som ramar in arbetsdagen. Han ska lämnas och hämtas på sin nya förskola som han trivs väldigt bra på. Även det en orossten som lyfts.

Impulsköpte en lägenhet i Malmö för att det var billigare i månaden än att hyra in sig i ett rum. Rätt sjukt, men känns bra. Att flytta med ett barn är pressande. Tänker på det som tvingas fly med sina barn. Tänker på bilden av den syriska pappan som kör sitt barn i en sulky framför sig, som vilken pappa som helst, fast en pappa utan ett hem och en pappa med en osäker framtid och ett krig bakom sig. Stressmagen hos en sån pappa kan inte vara att leka med.

Om 2018 blir bättre eller sämre än 2017 vet jag inte. Men en sak vet jag, Jesus leder oss bort men hem.