Det är så många klyschor med att vara förälder som är så otroligt sanna. Dels att man inte kan fatta hur det är att ha barn förrän man har ett, men också det här med hur jävla trött man är hela tiden som småbarnsförälder.

Jag är ändå sån som i veckodagar kanske sover 5-6 timmar max och sen jobbar på som en idiot. Det första halvåret hade jag inte heller några problem med att gå upp mitt i natten och mata sonen och sen klara arbetsdagen utan större utbrott…

Men senaste två månaderna har jag verkligen varit som en zombie, en zombie som är så trött att han inte ens vill äta hjärna.
Som föräldraledig måste jag dessutom gå upp tidigare än när jag jobbade eftersom sonen är så himla morgonpigg.

Jag tror att det kan spela roll när man i sömncykeln blir väckt, för ibland är det inga problem alls och ibland är det nästan omöjligt att kvickna till. Sonen är alltid glad i alla fall. I natt var han vaken och glad 00:30 och en timme framåt.

En sak som gör det jobbigare att gå upp på morgonen är att vår lägenhet ligger precis på gränsen för hur kallt det får vara i en hyreslägenhet om jag fattat det rätt. I dag funkar inte heller varmvattnet för de håller på med nåt arbete här utanför. Vi som skulle bada idag. Men jag är inte bitter! Det går ju att värma vatten i vattenkokaren i värsta fall, så som urtidsmänniskan gjorde!